Kardiovaskulära effekter

Hos många patienter går det bra att redan vid insättning använda sig av höga doser statin, till exempel atorvastatin 40—80 mg i kombination med ezetimib, istället för att titrera i flera steg.

Kardiovaskulära effekter av träning

Särskilda överväganden vid aterosklerotiska hjärtkärlsjukdomar Vid aterosklerotiska hjärtkärlsjukdomar finns indikation för trombocythämmande behandling med acetylsalicylsyra eller klopidogrel. Vid samtidig indikation för antikoagulantia vid till exempel förmaksflimmer eller venös trombos har denna behandling företräde eftersom den också ger ett motsvarande skydd.

Trombocythämning ges dock ofta som tillägg under en tidsbegränsad period. Ansvarig specialistklinik ansvarar för ordinationen inklusive durationen av kombinationsbehandlingar. Sjukhusansluten hjärtrehabilitering är indicerad under första året efter akuta koronara syndrom och kan övervägas vid upptäckt av kronisk ischemisk hjärtsjukdom. Handledd gångträning har god effekt vid perifer artärsjukdom.

Hälsosamma levnadsvanor Avstå tobak. Minst minuters måttlig fysisk aktivitet per vecka. Kompletterande styrketräning och högintensiv konditionsträning. Kost enligt Nordiska näringsrekommendationer. Undvika riskbruk av alkohol. Ibland anges risk under studietiden, ibland anges risk under en tidsperiod om fem eller tio år och ibland under närmaste året.

I detta dokument anges genomgående risk för kardiovaskulära händelser eller kardiovaskulär död som NNT per år för att underlätta jämförelser mellan olika behandlingar.

Kardiovaskulär hälsa tips

Om ett beslut att avstå behandling inte omprövas efter ett år bör en längre tidsperiod än ett år användas i den kliniska bedömningen. Riskreduktion av olika läkemedel inträffar olika tidigt efter insatt behandling. Exempelvis ger behandling med till exempel blodtryckssänkande och antitrombotiska läkemedel en snar riskreduktion medan till exempel lipidsänkande läkemedel kräver längre tid för att ge biologisk effekt och riskreduktion.

En annan viktig aspekt är att randomiserade kliniska prövningar av läkemedel studerar kardiovaskulära händelser som utfall under en begränsad tidsperiod, vanligen 2—5 år, och därmed ses inte nyttan över långa tidsperioder. Det finns starkt stöd för att god riskfaktorkontroll i ett tidigt skede kan förhindra eller fördröja utveckling av senkomplikationer som till exempel aterosklerotisk sjukdom, typ 2-diabetes, förmaksflimmer, försämrad njurfunktion, hjärtsvikt eller demens och därmed synergistisk samverkande riskökning senare i livet.

Exponentiell och synergistisk risk För de allra flesta biologiska riskfaktorer som till exempel ålder, blodtryck och LDL-nivå är riskerna både exponentiella och synergistiska vilket gör resonemangen ännu svårare. Figur 1. Schematisk bild av exponentiell risk. I figur 2 illustreras hur två samverkande riskfaktorer på motsvarande sätt ger en fyrdubbel risk.

Hur förbättra kardiovaskulär funktion

Den kliniska betydelsen av exponentiell risk blir att det är viktigare att förbättra de riskfaktorer som ligger längst från ett målvärde oavsett om man når i mål medan synergistisk risk gör att det är av större nytta att samtidigt uppnå en mindre påverkan på flera riskfaktorer än en något större påverkan på en enskild riskfaktor. Figur 2.

Schematisk bild av synergistisk risk. Absolut riskminskning och number needed to treat I figur 3 ges en översiktlig uppskattning av number needed to treat, NNT, baserat på vedertagna risknivåer för kardiovaskulär död som delar in patienter i låg risk, medelhög risk, hög risk och mycket hög risk.

Kardiovaskulära händelser antas vara tre gånger så vanligt som kardiovaskulär död. Se figur 4 för definitioner av riskfaktorer, hypertoniorsakad organskada och manifest aterosklerotisk sjukdom. Huvudbudskap Dagens terapi riktad mot kardiovaskulär risk kan på individnivå som bäst minska, men inte eliminera risken. Vissa individer med hög risk drabbas inte av kardiovaskulära komplikationer, eller får dessa uppskjutna till sent i livet.

Detta kan bero på slumpvariation, avsaknad av riskmarkörer eller förekomst av skyddsmekanismer i livsstil, personlighet, sociala strukturer eller organfunktion. En närmare kartläggning av biologiska mekanismer hos dessa individer kan tänkas ge kunskap för individualiserad behandling. Nya läkemedel kan komma att utvecklas, till exempel baserat på genetisk variation funktionsförlust av riskgener.

Trots en minskad åldersjusterad mortalitet utgör hjärt—kärlsjukdomarna fortfarande ett påtagligt folkhälsoproblem. Den nuvarande behandlingen av kardiovaskulära riskfaktorer på individnivå är tyvärr inte optimal, även om en effektiv blodtrycks- och statinbehandling kan minska risken för kliniska händelser. Detta kan i sin tur bero på bristande följsamhet till ordinerad behandling, besvärande biverkningar med behandlingsavbrott eller att indikationen varit för svag och risken för låg i förhållande till de studiedata som gett evidens för en viss form av behandling.

Det finns därför anledning att inte bara leta efter bättre algoritmer för att predicera kardiovaskulär risk för optimal behandling, utan även söka nya förebyggande behandlingsformer, individualiserad rådgivning för livsstilsåtgärder eller skräddarsydd farmakologisk behandling inom ramen för så kallad precisionsmedicin.

Varför skyddas vissa trots riskfaktorbörda? En ambition är att lära sig något från de individer som, trots en omfattande riskfaktorbörda eller lång sjukdomsduration, inte utvecklar förväntade kliniska kardiovaskulära eller renala komplikationer, så kallade »escapers« — en form av kliniskt extrem fenotyp [1].

Fenomenet har sin motsvarighet även i djurvärlden, till exempel hos björnar, som trots höga blodfetter och långvarig vila vintertid inte utvecklar åderförkalkning [2]. Inom all biologi finns statistisk variation, också vad gäller tidpunkt för uppkomst av sjukdomsyttringar och progress av sjukdom. Vissa sjukdomar kan ha ett mycket varierande förlopp, från svåra och snabbt förlöpande former till mycket långsamt progredierande, illustrerat av till exempel vissa neurologiska tillstånd.

En tung riskfaktorbörda kan motbalanseras av andra protektiva faktorer relaterade till genetik, livsstil, personlighetsfaktorer eller sociala nätverk, så kallad salutogenes.