Kan du lägga jord över utsatta trädrötter

Jag har startat säsongen med bra fart på täckodlingen, där merparten av bäddarna är täckta på olika sätt, och ska jobba ännu mer med det på alla vis jag kan. Jag har också lämnat några bäddar utan täckmaterial och där ska jag direktså, bland annat morötter. Läs mer: Odla smart när det är torrt Vattenkannor och en snurr med duk är mina hjälpmedel när jag ska få igång morötterna som såtts i en torr del av trädgården.

Gror dåligt i torka Förra året sådde jag vintermorötter flera gånger under våren och det var väldigt svårt att få ett bra resultat. Sådder torkade bort och gjordes om. Tillsammans med lök och bönor var morötterna svårast förra året. Morötter är extra kinkiga och gror dåligt när jorden är torr en längre tid.

Det är lätt hänt att fröerna gror under jorden, utan att komma längre än så eftersom det helt enkelt blir för torrt. Enklaste sättet att lösa det på är att vattna och vattna och vattna. Men när man som jag är på resande fot emellanåt och dessutom inte vill slösa på vatten när jag väl är hemma, hur gör man då?

Läs mer: Är det okej att vattna grönsakerna med slaskvatten? Hela bädden har försiktigt vattnats så att minimalt med vatten rinner ner längs de höga kanterna på bädden. Tips för sådd av morötter Jag har för det första bestämt mig för att göra rena morotsbäddar. Ingen samodling med andra grönsaker i dessa till en början, för att inte morötterna ska konkurreras ut och gå miste om både vatten och näring.

Årets första sådd av vintermorötter står dock i en bädd med blåbärstry i ena kanten. Det får plats två fåror med morötter här. I varje fåra har jag vattnat tio liter vatten innan sådd. Därefter har fröerna såtts glest innan jorden puttats igen. Ovanpå jorden har jag vattnat ut fem tioliters-kannor med vatten, med några minuters mellanrum.

Kanterna till ett surjordsparti kan byggas av t ex torvblock, stockar eller stenar eller en kombination av två eller flera material. Olika typer av kanter Ett surjordsparti kan i sin enklaste form vara utan kanter och enbart sluttande.

Skydda trädrötter med jord

Risken är då att olika slags påverkan stör kantzonen och kan frilägga rötter och torka ut hela plantor på kort tid. Torvblock, stammar stockar och sten­block kan vara användbara, kanske i kombination om man är lite mer kreativt lagd. Torvblock är enklast att arbeta med och också att foga samman. Vanligen använder man ett till tre lager, oftast 20—35 cm höga block.

Det är bra att förankra blocken med en eller två tunna bambukäppar per lager som slås genom blocket och 15—20 cm ner i marken. Lutning viktigt Likaså är lutningen betydelsefull för ett hållbart, långvarigt resultat. Lämplig lutning är 2 cm per block inåt mot planteringsytan. Blocken ska också läggas så att fogen förskjuts kraftigt, som vid murning. Skarvarna och ytorna mellan blocken stoppas noga fogas med samma slags jordblandning som finns bakom torvblocken.

Används tidningar ska de läggas på hela, inte enstaka blad. Vid plantering är det viktigt att man anlägger så att rotkonkurrens inte kan uppstå och ödelägger ens odlarmödor. Rötter från träd, buskar och häckar kan med en förvånande hastighet samlas i ett surjordsparti. Markduk Innan man börjar fylla på odlingssubstratet — men efter att man grävt ut — lägger man ut ett skiljande skikt.

Fiber- eller så kallade markvävar kan användas. Byggvaruhandlarna bör kunna hjälpa till. Själv är jag något avvaktande till dessa dukar vad det än utlovas i nedbrytningshänseende. Dagstidningar Vanliga dagstidningar fungerar alldeles utmärkt, men tänk på att låta dem överlappa 8—12 cm. Tidningarna multnar på ett till två års sikt och då är ens gunstlingar väletablerade och klarar sig bra om vattningen skötts.

Undvik skador på spärrskiktet Efter användandet av ett spärrskikt i botten måste man vara mycket försiktig när man gräver i planteringsbädden och uppstår någon skada ska man reparera omgående.

Kan du lägga jord över utsatta trädrötter

Det gäller dock att vattna upp den. Särskilt torvblocken tar tid att vattna upp, inte sällan en till två säsonger. Om man inte har möjlighet till riklig bevattning, gäller det att vara ekonomisk med regnvattnet. Exempelvis om det blir extrem torka och det blir bevattningsförbud i området. Regnar det 10 mm motsvarar det 10 liter på en kvm, alltså en rejäl tung vattenkanna.

Under ett år faller det alltså många kubikmeter på ett villatak, en nederbörd som man dränerar bort till varje pris och försöker bli av med som ett dagvatten. Utförlig beskrivning i texten nedan. Enkel bevattningsanläggning I stället kan man lägga eller gräva ner en liten slang från stuprännan bort till sitt surjordsparti. Från dräneringsslangens hål rinner sedan vattnet ut i planteringen.

Om den ligger lite uppbyggd rinner allt överskottsvatten ut, man vattnar ju underifrån genom att ha regnvatten i en nedgrävd slang. När den kommer bort till torv- eller surjordspartiet kopplar man på dräneringsslangen som kan ligga som en liten slinga. Man kan till och med sticka upp den lite diskret med bakändan någonstans.

Har man en liten svart plastkruka som skydd, kan man lyfta på den om det blir torrt och vattna direkt i plaströret. På det viset får man vatten direkt ner i anläggningen. Det finns färdiga system i handeln att köpa för den mer otålige eller mindre händige. Sök på bevattningsfirmor. Dränering av surhåla Om man bygger ett högt surjordsparti, med cirka 3—4 torvblock ovanpå varandra och upp till en meter i centrum, kan man riskera att få en surhåla i mitten med vatten som står kvar.

Där är risken att frosten släpper väldigt sent. Det man kan lösa genom att lägga ut 3—4 cm grovt grus i botten och en ny dräneringsslang som kan forsla bort överskottsvattnet. Regnvatten är bäst Regnvattnet är surt och det är att föredra i detta sammanhang framför det kommunala vattenledningsvattnet. Det är uppkalkat till neutralt för att inte skapa bekymmer med fällningar i ledningar.

Har man exempelvis surt vatten i kopparör inne i huset kan det vara hälsovådligt för oss människor, men alldeles utmärkt att använda till just surjordsväxter. Om man vet att man bor i ett kalkrikt område innebär det definitivt problem. En möjlighet är, om man har en damm, att fälla en del av kalken där och sedan ta vatten ur dammen till bevattning.

Man bör inte heller tillföra ledningsvattnet underifrån, utan med en vattenspridare ovanifrån för att lufta ur en del mineraler, till exempel järn som är bra för växterna, men kan skapa problem i slangar, kopplingar och munstycken. Samla regnvatten Får man vita kalkbeläggningar på bladen får man försöka samla regnvatten och använda det i stället till sitt torvparti.

Regnvatten är betydligt mer ekonomiskt än kommunalt vatten med tanke på dagens vattenpriser. Liten risk för för surt vatten Risken att vattnet ska bli för surt är liten. Jorden har en förvånansvärd förmåga att mildra effekter från ämnen som inte är bra. Dessutom har de flesta surjordsväxter inte några större bekymmer med små mängder av de tyngre metallerna som exempelvis järn, koppar med flera.

Man kan faktiskt påstå att det oftast är mindre problematiskt att odla surjordsväxter än att odla grönsaker. Fyll vattnet i en tunna med ett torvblock i botten. Eller också man kan använda avlagda nylonstrumpor och packa in rikligt med torv i dem och sänka ner i den fyllda tunnan. Sedan byter man med jämna mellanrum beroende på hur kalkigt det är. Det finns även olika medel som sänker pH-värdet.

Dammspecialister använder dem, men normalt sett ska de inte behövas. Välj växter efter kalkhalt Man väljer växter i förhållande till vilken kalknivå man har på sitt vatten i trakten. Ju mer kalk desto mindre storbladigt vintergrönt bör man ha. Det är där problemet uppstår eftersom de vintergröna växterna inte omsätter bladen, utan anrikar kalken där.

Lövfällande växter bra val vid höga kalkhalter Rododendronblad sitter kvar mellan 2—5 år på en planta och under den tiden kan skadliga halter byggas upp. När kalkhalten blir för hög i växten, förlorar den förmågan att ta upp en del mineraler som den behöver för att överleva och må bra. Det kan man styra genom att använda azaleor och lövfällande rododendron i de områden där man har mycket höga kalkhalter och ha färre vintergröna.

Ett sätt att komma undan problemet då bladen fälls varje år är att lägga dem i komposten och inte lagra dem i planteringen. Men tjälen bör undvikas i allra möjligaste mån. Löv som läggs under buskarna fungerar som utom­ordentlig isolering, speciellt om det är löv av den lite mer stabila karaktären som ek eller liknande.

Björklöv ger inte samma effekt, de multnar för snabbt. Täck när det är som varmast Det är viktigt att göra denna toppdressing, eller mulching som det också kallas, vid rätt tillfälle. Det är när jorden är som varmast, någon gång i augusti—september. Så fort löven fälls börjar man att täcka med dem, då bevaras markvärmen så länge som möjligt, vilket i sin tur gör att tjälen får svårare att tränga ner.

Skydd mot markkyla Har man dessutom ett vindskyddat läge minskas problemen med markkylan. Ett skuggat läge med något uppstammat träd, eller barrväxter dämpar också utstrålning vilket gör att tjälen inte tränger ner så djupt. Problemet med tjälen blir faktiskt svårare om man placerat surjordspartiet i ett söderläge även om töandet går snabbare på våren. Någon gång kan man använda lite surgörande rododendrongödsel, men ofta räcker det med att strö på rent järnsulfat, Mossväck eller något annat mossdödande medel.

De senare innehåller nästan alltid stora mängder järnsulfat vilket gör att plantorna blir gröna och ser fräscha ut. Man får också andra positiva effekter i växten. Kompost Kompost kan påföras varje vår om man vill ha det extra frodigt. Men mycket, mycket lite näring. Har man växter som är lite mer näringskrävande, till exempel Trillium, treblad, planterade mellan rododendron och azaleor, blandar man i lite mer kompost just där man planterar dem och toppdressar kanske runt dem ytterligare varje vår, men inte tvärs över hela planteringen.

Enkel princip Man behöver inte fokusera på en massa konstiga gödselmedel när det gäller surjordspartier — här är det en mycket enklare princip som gäller — det viktigaste jobbet är att bygga upp och plantera. Det lilla som växer är mycket lätt att plocka bort eftersom det gror i en lös och lätt jord. Vanligt är att björkfrön slår rot. Tar man inte bort dem tar de lätt över.

Det är visserligen vackert och trevligt med björk, men det kan bli för mycket av den varan ett björkfrörikt år. Nya torvblock bra grogrund När blocken är nya, ett till två år, kan andra plantor också så sig rikt — även rododendron. Rododendronfrön gror bara när torven är färsk, cirka ett till tre år.

Kontinuerlig tillsyn gör rensningen lätt Det krävs inte mycket jobb för att hålla ett surjordsparti fint. Som villaägare har man möjlighet till detta eftersom man är mer närvarande. Man går ut och tittar till sitt torvparti, ser att en maskros slagit rot och plockar bort den direkt. Den är lätt att få upp i ganska ungt stadium, liksom korsörten. Skulle de få stå kvar och hinna fröa av sig innebär det en massa onödigt jobb.

Detta kan man lätt undvika utan större bekymmer genom att ha kontinuerlig tillsyn. Det vi gör i vår egen trädgård är en vårstädning, en sommarrensning och sedan en översyn någon gång på sensommaren. Om man jämför med gräsmattor, perennrabatter eller andra delar av trädgården kräver surjordsväxterna mycket mindre arbete.

Ett surjordsparti är egentligen det lindrigaste ur arbetssynpunkt. Till och med lättare än en plattyta, som inte heller behöver så mycket skötsel. Men den ska ändå sopas och hållas prydlig. MOSSA Mossbevuxna torvblock är både vackra och praktiska eftersom mossan effektivt hindrar avdunstningen. Mossan kommer efter några få år, den behöver man inte hålla på och arbeta med filmjölk och annat för att få dit, som man ofta gör på stenar, betongytor och liknande.

Mossa är vackert, men man ska vara försiktig med att ha alltför små växter, de kan kvävas av en tät grov mossa, som björnmossa till exempel. Ta bort mossan där den blir ett problem. Mossa gillar torvblock Det är torvblocken som först koloniseras av mossan. Ta inte bort den om den inte är i vägen för växterna. Den skapar det här sköna åldrandet som gör att anläggningen blir mogen.

Den ser lite kal och pubertetsfjunig ut de första två åren, men redan tredje året börjar den visa vuxen karaktär. Föröka mossa med sporställningar Vill man ha mossa snabbt ska man bege sig ut i skogen när den blommar och står med sina sporställningar. Klipp av dessa och lägg dem i papperspåsar, ta med hem och strö ut sporerna. Är inte sporerna färdiga när man klipper så att de släpper, låter man dem ligga torrt på en tidning och eftermogna.

Sedan strör man bara ut dem på torvblocken, och var övertygad om att det gror mossa så att det knakar om det. Svårt att få planterad mossa att ta sig Mossa är ett positivt inslag och den kommer av sig själv. Vill man ha ett större urval kan man som sagt samla in sporer. Däremot är det nästan omöjligt att lyckas väl med att plantera in mossa.

Det kan gå, men kräver att den hålls fuktig under lång tid och att underlaget är rätt i förhållande till mossarten. De populära kuddmossorna är svårast att etablera. Och lyckas man, måste man se upp för koltrasten som blir hysteriskt lycklig över detta ypperliga bobyggematerial. Observera att skörd av mossa inte är tillåten utan markägarens medgivande!

Ett slags kombination av torvmur och woodland där kanterna även kan tas upp av stenar. Ormbunkarna i förgrunden är strutbräken, Matteuccia struthiopteris, vilket var ett misstag. De fick tas bort och ges en ny plats då de sprider sig alltför kraftigt med utlöpare. Man lägger en behållare inne i partiet, fyller den med klippt vitmossa som trampas hårt.

Sedan planterar man i denna. Längre ner i jorden är syretillgången sämre och rötterna kan inte arbeta lika effektivt. Dränering Rötterna måste ha tillgång till syre. Där det står vatten någon gång under året trängs luften i marken undan och rötterna kvävs. Innan du planterar på en sådan yta måste den dräneras. Upphöjd plantering är ett annat sätt att leda bort vatten från rötterna.

Du kan också lägga ett dräneringslager av grus i botten av planteringsgropen. Jorden En bra jord är porös och mullrik. Organiskt material är den bästa jordförbättringen för alla jordar, från sand- till lerjordar. Använd t ex kompost, förmultnad kogödsel, torvmull eller barkmylla. Blanda ner mullen i jordens ytskikt. Planteringstid Växter med klump eller med bara rötter planteras tidig vår eller sen höst.

Krukodlade växter kan planteras när som helst, från vår till höst. Du ska inte bara gräva en grop åt rötterna utan bädda för dem och för deras utveckling på den nya växtplatsen. Gräv vida gropar! De flesta växter har ett rotsystem som breder ut sig mer på bredden än på djupet. Växtbäddens diameter bör vara minst dubbelt så stor som rotsystemets. Luckra jorden under och runt växtbädden.

Växtbäddens minimidjup för olika växtslag: 60 cm: träd, rosor, rododendron, klängväxter och solitärbuskar. Gräv helst djupare än de här angivna måtten, och gör alltid gropen betydligt vidare än den är djup. Ta hand om växterna Växter med bara rötter ska planteras omedelbart när du får hem dem. Får de vänta torkar rötterna ut. Om du inte har möjlighet att plantera växterna på rätt plats från början kan du jordslå dem i skuggan en kort tid.

Gräv en ränna där du sätter ner växterna bredvid varandra. Täck sedan rötterna väl med jord och vattna. Växter i kruka eller med klump tål bättre att vänta på planteringen. Placera växterna i skuggan och håll jorden runt rötterna lätt fuktig.