Växter till öken

Öken är ett landområde med mycket sparsam nederbörd och ofta hög avdunstning som därigenom har ingen eller mycket sparsamt med växtlighet. Djur och växter i öknen är ofta starkt specialiserade och måste tåla både höga och låga temperaturer samt klara sig på lite vatten eller ojämn tillgång till vatten. Öknar finns vid jordens vändkretsar , längs kontinenternas västkuster och i områden med regnskugga.

Dessutom finns det polaröknar eller köldöknar på Antarktis och de nordligaste delarna av Arktis. Vegetation: Öknarna utmärks av sparsam eller ingen växtlighet alls. Områden med sammanhängande växtlighet kan istället kallas halvöken. När en öken övergår till stäpp eller savann är otydligt.

Ökenväxter för hemmet

Gobiöknen i Asien exempelvis är ur ett ekologiskt hänseende närmast en stäpp och Kalahari i södra Afrika kan betraktas som en torr savann och båda betraktas enligt nyare klassificering som halvöknar. Norr och söder om Saharaöknen finns bälten av halvöken, det södra kallas Sahel. Öknar kan med en arabisk klassificering indelas i tre typer: klippöken hammadda , sten- och grusöken reg eller serir och sandöken erg.

Varma öknar har varmaste månaden medeltemperaturer mellan 10 och 30 °C och kallaste månaden mellan 10 och 20 °C. Svala öknar har varmaste månaden medeltemperaturer mellan 10 och 20 °C och kallaste månaden mellan 0 och 10 °C. Djur och växter i öknen är ofta starkt specialiserade och måste tåla både höga och låga temperaturer samt klara sig på lite vatten eller ojämn tillgång till vatten.

Bästa växter för ökenmiljöer

Öknar finns vid jordens vändkretsar, längs kontinenternas västkuster och i områden med regnskugga. Dessutom finns det köldöknar eller polaröknar på Antarktis och de nordligaste delarna av Arktis. Öknar kännetecknas av låg nederbörd och, med undantag för köldöknarna, hög dagstemperatur och stor temperaturvariation över dygnet på grund av den låga luftfuktigheten.

I Mellanöstern och i Death Valley har uppemot 54,0 °C uppmätts. Avdunstningen i öknar överstiger ofta den årliga nederbörden. För de varma öknarna sätts normalt gränsen mellan ökenklimat och stäppklimat vid mm nederbörd per år, medan gränsen ligger betydligt lägre för de kallare öknarna. Köppens klimatklassificering är den dominerande klimatklassificeringen som baserar sig på både temperatur och nederbörd.

I systemet inkluderas också växternas vattenbehov där ett ökenklimat definieras av en medelnederbörd på mindre än hälften av växtlighetens behov. Djur och växter i öknen måste tåla både höga och låga temperaturer samt klara sig på lite vatten eller ojämn tillgång till vatten. Växtlighet kan saknas helt i klippöken, stenöken och sandöken, eller bestå av få och starkt specialiserade arter.

Buskar med djupa rötter och hårda blad förekommer ofta, särskilt i klipp-, sten- och grusöknar. Den afrikanska welwitschian är ett exempel på en ökenväxt med lång pålrot. I mer finfördelad jord förekommer kortlivade växter som växer upp och blommar efter regn för att sätta frön som ligger i jorden i väntan på nästa regn.

Suckulenter har ofta små, köttiga blad, eller inga blad alls, med tät kutikula och få och nedsänkta klyvöppningar för att minska avdunstningen. Växterna lagrar ofta vatten i stammar, rötter, jordstammar eller lökar. Fleråriga växter skyddar sig mot betande djur genom taggar eller bitter växtsaft. Kreosotbusken är en nordamerikansk ökenväxt som förgiftar sin omgivning med hjälp av sitt rotsystem för att slippa konkurrens om vatten och näringsämnen.

Det framgår av satellitmätningar utförda av NASA. Det har en stark kylande effekt på marken på grund av ökad effektivitet av värme och vattenånga överföring till atmosfären. NASA-satelliter har observerat ökat grönt täcke på land, vilket tros bero på intensivt jordbruk för att mata växande befolkningar och ambitiösa trädplanteringsprogram - till exempel den så kallade "Gröna muren" i Kina.

NASA konstaterade att grönheten ökade mellan och globalt. I februari konstaterade NASA att jorden var grönare än den var på talet. Kartan nedan visar den förväntade förändringen i växtsäsongens "bladareaindex" från i förhållande till Den visade hur grönt omslag kan se ut i framtiden. Termen definierades av den franske botanisten och ekologen André Aubréville som när brukad mark blev öken som en följd jorderosion orsakad av människan.

Regnskog Den tropiska regnskogen förekommer runt ekvatorn och utmärks av ett stabilt klimat med liten temperaturvariation och stor nederbörd året om. Regnskogen är stratifierad och träden är städsegröna. Ungefär hälften av alla växt- och djurarter på jorden finns i de tropiska regnskogarna. Tundra, glaciär och bergsväxtlighet Tundran finns huvudsakligen längst norrut på landmassorna på norra halvklotet.

Biomet kännetecknas av permafrost som gör det trädlöst. Vintrarna är mycket kalla och somrarna är svala. Växtligheten domineras av mossor, lavar och ris. Bergsväxtligheten liknar den på tundran, eftersom den finns ovanför trädgränsen, temperaturerna är väldigt låga och växtsäsongen är kort. Glaciärer är kalla öknar.

Facit till uppgifterna på sidorna 67—69 1. Kaktusen har taggar, agaven har blad med hård yta och vaxskikt som minskar avdunstningen. Kaktusen sparar vatten inne i stammen. Kreosotbuskens rötter går långt ner i marken för att hitta vatten. Trädens lövkronor sträcker sig högt upp mot ljuset. Marken i lövskogen är täckt av växter som klarar sig med mindre ljusmängd, till exempel ormbunkar.

Rötterna kan sträcka sig djupt ner i marken för att få vatten även under torrare perioder. Vita blommor syns bra i den dunkla lövskogen, så att insekter hittar dem och kan pollinera dem. Växter som växer på de mörkaste ställena i skogen har stora, mörka blad för att kunna utföra fotosyntes bättre. Växter konkurrerar om vatten, näringsämnen, ljus och utrymme.

A Växterna växer på sådana platser där de klarar sig bäst. B Flytväxternas zon, undervattensväxternas zon, flytbladsväxternas zon, vasszonen, strandväxternas zon. C Flytväxterna behöver inte alls jord för sina rötter. Undervattensväxterna är fästa vid bottnen och växer helt och hållet under ytan. Flytbladsväxterna har sina rötter fästa i bottnen och stjälkar under vattnet, men bladen flyter.

Vasszonens växter har rötterna under vattnet men största delen av stjälken samt bladen och blommorna finns ovanför vattenytan. Strandväxterna växer på land, men har anpassat sig till att kunna leva helt under vatten. De klarar av vågornas och sandens vågrörelser på stranden. Strandväxter som lever längre bort från stranden klarar också av torka. A Hos en del växter vissnar de växtdelar som ligger ovan jord och endast rötterna och fröna övervintrar.

Träd och buskar fäller sina blad. Vintergröna växter fäller inte sina blad eller barr. Vintergröna växter har små blad eller barr med en hård och vaxliknande yta — den förhindrar vattnet från att avdunsta. Snön skyddar vintergröna växter. B Sockret förhindrar cellerna från att frysa, vilket gör att växten tål köld bättre. A Regnskog, savann, öken och halvöken, stäpp, hårdbladsväxtlighet, lövskog, barrskog, tundra.

B Temperatur, regnmängd, jordmån, höjd ovanför havsytan, avstånd från kusten. A Undervattensväxter, flytbladsväxter, vasszonens växter, strandväxter. B Flytväxter, flytbladsväxter. C Undervattensväxter endast blomman ovanför vattenytan. D Strandväxterna: björken.