Hitlers kulturhuvudstad

Omställningen till en enad stad gick även ut över Västberlins invånare. Det berodde på att Västtysklands frikostiga ekonomiska understöd till västberlinarna avvecklades. Berlin idag — en stad med arkitektonisk mångfald Berlins centrum blev efter enandet föremål för internationella arkitekttävlingar där drygt tusen idégivare deltog.

Berlin hade åter fått en mitt, den som tidigare låg i DDR, medan Kurfürstendamm det gamla Västberlins centrum minskade sin dragningskraft på turisterna. De första resultaten av den arkitektoniska boomen i Berlin var nya Potsdamer Platz, ett Manhattan i miniatyr, Fosters turistvänliga riksdagshuskupol och Libeskinds krokiga Judiska museum.

Av senare datum är det väldiga inköpscentrat Berlin Mall, som ligger alldeles i närheten av Hitlers utraderade rikskansli. En djärv idé att återuppbygga det gamla väldiga preussiska Stadsslottet - som DDR-ledaren Ulbricht lät riva - landade i papperskorgen. I stället står en liknande byggnad färdig benämnd Humboldt Forum, där kulturevents och världshistoriska samlingar samsas.

Däremot tycks en ny storflygplats söder om staden aldrig bli klar, ständiga tekniska problem har försenat bygget. Tysklands förbundspresident har tidigt tagit säte i Bellevuepalatset. Omkring tolvtusen personer flyttade från den gamla huvudstaden Bonn. Inga ockupationstrupper finns kvar i staden. Och Berlinpojkarna måste nu göra värnplikt, något de slapp under delningen.

Hitlers konstpolitik

Värnpliktsvägrare i Västtyskland kunde då också bosätta sig i Västberlin. Berlins återförening har sina sidor. Tycker du att detta är lite fegt — ta stadsbuss nummer dubbeldäckare från Bahnhof Zoo till Alexanderplatz. Då ser du för en ringa slant praktiskt taget hela centrala Berlin. Klokast är kanske att köpa Berlin Welcome Card som varierar i pris från 20 till euro, beroende på antal dagar eller geografisk räckvidd.

Det är ett rabattkort som gäller på allmänna kommunikationer, guidade turer, fotvandringar, båtfärder samt besök på en del museer, teater, opera och kabaréer. Den teknikintresserade kan besöka Deutsches Technisches Museum med en visningsyta på 14 kvadratmeter. Här finns bland annat en av världens första analoga datorer. Det nya Filmmuseum Berlin vid Potsdamer Platz är särdeles sevärt, Tysk-land spelar en stor roll i filmhistorien.

Den praktfulla Berliner Dom från förra sekelskiftet är ett måste, i tornet njuter man av en fin utsikt både ner i kyrkan och över Berlin. Rabatt får man också om man vill besöka en luftskyddsbunker från andra världskriget.

Hitlers kulturhuvudstad lista

På Museumsön kan man besöka Alte Nationalgalerie och Pergamonmuseum, vilket absolut bör besökas, en av dess arkitekter kom för övrigt från Karlshamn! I Neues Museum finns den världsberömda bysten av den egyptiska drottningen Neferititi att beskåda. Museumsön har numera en gemensam ingång kallad James Simon Gallerie.

Trötta fötter kan vilas genom att använda Berlin Welcome Card på guidad båttur genom centrala Berlin, där man inte minst kan betrakta de nya regeringskvarteren. Är du både trött och hungrig kan du åka en längre tur med en restaurangförsedd båt runt hela Berlin. Då kan du stiga ur vid det vackert belägna Schloss Charlottenburg och dess parkanläggning. Nyöppnat är Jüdisches Museum vid Lindenstrasse som handlar om judarnas historia i Tyskland.

I närheten ligger Förintelsemonumentet, en samling av 2 betongpelare. Om det misslyckade officersupproret mot Hitler vittnar Gedenkstätte Deutscher Widerstand Minnesplatsen för det tyska motståndet i en innergård vid Stauffenbergstrasse. Det var där som attentatsmannen Stauffenberg och hans medsvurna avrättades. Vill du se en bit av muren, ska du helst bege dig till Bernauer Strasse i norr.

Konstmuseet, liksom stadens kulturella centrum, skulle till viss del ligga på centralstationens område, och stationen skulle därför flyttas fyra kilometer söderut. Staden var en av fem utpekade Führerstädte , vid sidan av Linz även Berlin , Hamburg , Nürnberg och München , vilka alla skulle byggas om radikalt.

Linz skulle bli en kulturhuvudstad i Europa och den vackraste staden längs Donau. Den skulle få ett nytt rådhus, ett nytt nazistpartihögkvarter, en ny järnvägsstation, ett stadion, ett medborgarhus, en teknisk högskola, ett metallurgiskt institut, ett planetarium, en hängbro och två torn, det ena med ett carillon och det andra med ett mausoleum för Hitlers föräldrar. Även Hitlers pensionärsresidens skulle ligga här, ritat av Hermann Giesler.

Dessutom planerades en flytt av stålverket Hermann-Göring-Werke i Wien till Linz, trots protester från stadens ansvariga politiker, från arkitekter och från Fritz Todt , vilka alla ansåg att industrianläggningar inte passade med bilden av en kulturstad. De första stora förvärven gjordes i konfiskerade judiska hem i Wien, därefter under fälttågen i väst och öst.

Därtill införskaffades en del verk legalt och Hitlers privata samling av tysk talskonst skulle på sikt även ingå. Ännu avsattes miljonsummor. De fördes därifrån till München för att återbördas till de legitima ägarna. Resten hamnade sedan åter i Österrike där de gömdes undan i en gruva, signifikativt för den österrikiska statens attityd till en besvärlig historia. Ett fåtal tavlor ansåg sig Oberösterreichische Landesmuseen ha rätt till och de har sedan dess hängt i Linz.

Först återupptogs försök att finna tidigare ägare, ett arbete som ännu pågår. Mest bekant är den färdigställda Nibelungenbrücke som knyter samman Hauptplatz med Urfahr. Brohuvudena vid Hauptplatz utformades som två strama, arkadförsedda byggnader som i stil harmonierar med borgarhusen i renässans och barock kring torget.

Genom öppningen mot bron skymtar på avstånd charmiga Pöstlingbergs vallfartskyrka. Bron skulle ha försetts med statyer av huvudgestalterna i Nibelungenlied, men av dessa tillkom bara två gipsmodeller av Siegfried och Kriemhild inför ett av Hitlers besök.

Kulturpolitik under nazisterna

Färdigställandet av stenskulpturerna kändes knappast relevant för ett sönderbombat Linz efter Vad som egentligen är det stora arvet från Linzplanerna är det f. Hermann-Göring-Werke nuvarande Voest-Alpine som är en av kulturhuvustadsårets stora sponsorer , grundat i stadens sydöstra utkant. Med denna rustningsindustri avsågs staden få en ekonomisk bas för framtiden; ett gigantiskt industrikomplex med inriktning på kemi och stål som länge varit stadens största arbetsgivare.

Från till ökade stadens invånarantal från till En mängd flerbostadshus uppfördes under dessa år med allt som allt 10 nya lägenheter. Den enorma byggnationen krävde att såväl gästarbetare som krigsfångar användes. De visar även på att det egentligen inte går att tala om någon specifikt nationalsocialistisk arkitektur.

Arkitekturen i tredje riket spände från traditionellt utformad landsbygdsarkitektur med drag av Blut-und-Boden till klassicistiska monumentalbyggen av samma art som främjades i såväl Stalintidens östblock som demokratins USA. En gammal fråga inom konsthistorien är om arkitektur i sig själv kan förmedla ett budskap eller om det är betraktaren som utifrån kontexten läser in ett idémässigt innehåll i ett byggnadsverk.

Något arkitektoniskt program hade inte det tredje riket, man visste däremot vad man inte ville ha. Arv eller inte? Från att ha varit en icke-fråga har det arkitektoniska och konstnärliga arvet från nazitiden blivit något av en het potatis för staden Linz. Somliga vill inte ens erkänna kvarlåtenskapen som ett arv, eftersom det är oönskat.

Förra året uppmärksammade Linz konstuniversitet — som huserar i Nibelungenbrückes ena brohuvud — stadens styrande på att en Afroditestaty i staden skänkts av Hitler Hur skulle myndigheterna agera?