Sjukdomar som ger yrsel

Om informationen inte stämmer överens blir du yr. Det här kallas även för perifer yrsel. Du kan också uppleva yrsel när hjärnan är påverkad, som till exempel vid migrän , nedsatt blodförsörjning, eller en stroke eller TIA en övergående, lindrigare variant av stroke. Då kallas det för central yrsel.

Yrsel kan uppträda vid störningar i något av de organ som ingår i balanssystemet: Balansorganet Balansorganet sitter i innerörat och består av båggångar samt hinnsäckar. Båggångarna och hinnsäckarna är vätskefyllda hålrum vars insidor är täckta med små hår. På håren vilar små kalkkristaller som alltid befinner sig på den lägsta punkten, ungefär som ett lod.

När du rör dig flyttar vätskan på kalkkristallerna, så att de får håren att svaja. Då skickas en signal till hjärnan om att du har ändrat position. Godartad lägesyrsel: yrsel vid lägesändringar men också ostadighetskänsla. Tillståndet ska alltid behandlas. Ménières sjukdom: yrselattack, hörselnedsättning och tinnitus. Behandling mot yrsel finns.

Vestibulär migrän: känd mi­grän sedan tidigare med både kortare yrselattacker och mer än ett dygns duration. Kan påminna om Méni­èrs sjukdom men utan hörselnedsättning. Vestibularisneurit: akut yrsel med nystagmus och patologiskt impulstest. Behandlas med steroider. Även då yrseln inte är ett tecken på ett livshotande tillstånd kan den bli gravt handikappande.

Yrselsymtom får därför aldrig negligeras och kan ofta behandlas.

Sjukdomar som ger yrsel

Även om yrsel kan förekomma vid en mängd olika sjukdomstillstånd och som biverkan till ca 30—40 procent av alla läkemedel inklusive placebo så står flertalet av patienter att finna i en mindre grupp diagnoser. Dessa är: godartad lägesyrsel, postural fobisk vertigo, vestibularisneurit, vestibulär migrän, Ménières sjukdom och åldersyrsel [1].

Dessa diagnoser behandlas kort här, medan postural fobisk vertigo och åldersyrsel beskrivs i separata artiklar. Godartad lägesyrsel Godartad lägesyrsel, även kallad benign paroxysmal positioneringsvertigo BPPV eller »kristallsjuka«, orsakas av att otoliter eller deras nedbrytningsprodukter frigörs från macula utriculi och sedimenterar i någon av båggångarna canalolithiasis.

Vanligen drabbas bakre båggången, men symtom från laterala och någon gång främre båggången förekommer. Otolitrester kristaller kan också fastna mot cupula i båggången och ge upphov till cupulolithiasis, med något annorlunda symtom. Godartad lägesyrsel är den absolut vanligaste orsaken till plötsligt påkommande yrsel i alla åldrar efter puberteten. Hos äldre utgör godartad lägesyrsel cirka en tredjedel av alla patienter som söker med yrsel [2].

Då patienten ändrar huvudläge uppstår med någon till några sekunders latens en yrsel som vanligen varar mind­re än en halv till en minut. Emellertid är det få patienter som uthärdar och håller huvudet kvar i detta läge så länge, varför man sällan får en sådan upplysning. Det är vanligt att patienter berättar att yrsel uppkommer då de vänder sig i sängen, bors­tar tänderna eller böjer nacken för att nå högt placerade föremål.

Det förekommer också att patienter beskriver en ostadighet då de går och står, och först på direkt fråga beskriver de att de har yrsel vid lägesändringar [1]. Fynd och undersökning. Då man utför Dix—Hallpikes test se artikeln Akut yra patienter i detta tema får patienter med godartad lägesyrsel från bakre båggången på denna sida yrsel och nystagmus som kommer med någon till några sekunders latens och når största hastighet inom 10—15 sekunder, varefter det hela klingar av.

Nystagmus slår med snabb fas mot golvet med ett litet torsionellt inslag, ungefär som en vindrutetorkare. Om patienten riktar blicken åt motsatt sida, dvs upp mot taket, kan man få en nystagmus som slår mot övre ögonlocket. Vid godartad lägesyrsel i laterala båggången får patienten nystagmus och yrsel av samma duration när patienten befinner sig i ryggläge och huvudet vänds mot någon av sidorna.

Även om endast den ena sidan är drabbad får patienten nystagmus som slår med snabb fas mot golvet i båda sidolägen — benämnt geotrop mot jorden slående nystagmus. Nystagmusen kommer att vara något starkare med huvudet vridet åt den »sjuka« sidan. Vid cupulolithiasis i laterala båggången, som är vanligast, får patienten nystagmus i båda sidolägena som slår med snabb fas mot taket — apogeotrop nystagmus.

Denna nystagmus klingar inte av och kan därför te sig som centralnervöst utlöst. Behandling och prognos. Har man en patient med positivt Dix—Hallpikes test kan man direkt utföra en av de manövrar som för ut otoliterna ur den bakre båggången, exempelvis Epleys manöver se artikeln Fysikalisk behandling av yrsel i detta tema.

Alternativt kan man instruera patienten att utföra ett träningsprogram se artikeln Fysikalisk behandling av yrsel [1]. Träningsprogrammen kan ha effekt även på godartad lägesyrsel från de andra båggångarna. Patienten ska uppmanas att åter kontakta sjukvården om besvären består efter två veckor, om de förändras eller om nya symtom tillkommer.

Det är inte lege artis att sända hem patienten utan behandlingsinsatser och uppföljning. Inte heller är det acceptabelt att endast ge informationen att symtomen ofta går över på lite sikt. En viss andel av dessa patienter kan fortsätta att ha symtom under många år, vilket kraftfullt inskränker deras liv och innebär ett onödigt och långvarigt lidande.

Den längsta sjukhistorien jag mött hade varat i hela 37 år. Dessutom är återfall vanliga.

Hur behandla yrsel

Man kan grovt räkna med att upp till 50 procent får något återfall inom tio år men att de flesta återfall kommer inom ett år efter det första insjuknandet [3]. Ménières sjukdom Orsaken till Ménières sjukdom är inte klarlagd, även om man har goda skäl att anta att ökat tryck i eller ökad volym av endolymfan i labyrint och koklea är involverade [1].

Sjukdomen beskrivs av den klassiska symtomkombinationen i Ménières triad: yrsel, tinnitus och hörselnedsättning, men också fyllnadskänsla eller tryck i örat är vanligt. Yrsel konstateras hos alla ålders patienter men symptomet är vanligast hos över åringar. Yrseln varar en rätt kort tid, ungefär 10—20 sekunder. Det rotatoriska yrselanfallet förekommer ofta när personen vänder eller lägger sig i sängen, stiger upp ur sängen eller när de vrider på huvudet neråt eller uppåt.

Ofta förekommer också illamående men patienten kräks sällan. Yrselkänslan är så obehaglig att personen försöker medvetet undvika ställningar eller situationer som väcker yrsel. Ibland är orsaken bakom BPPV tydlig. Symptomen kan föregås av hjärnskada, inflammation i balansorganen eller blodcirkulationsstörningar.

Enligt den nutida uppfattningen förorsakas BPPV av att lösa partiklar har samlat sig i båggången i vänstra eller högra innerörat. Den kortvariga rotationsyrseln är en följd av att det budskap som båggångens skickar till det centrala nervsystemet om huvudets ställning blir stört. BPPV blir lindrigare av sig själv inom några veckor eller ibland först inom några månader, men den kan botas snabbare med hjälp av positionering.

Hos några patienter kan BPPV-symptomen vara återkommande. Diagnos av BPPV kräver inte undersökningar med apparater. Diagnosen kan göras med hjälp av en grundlig symptombeskrivning och systematiska kliniska undersökningar. I en klinisk undersökning av BPPV används den så kallade Hallipke manövern som undersöker ögonrörelserna och särskilt nystagmus, det vill säga ögondarrning, när huvudet vrids och lutas.

Nystagmus förekommer som starkast då när huvudet vrids mot det insjuknade balansorganet och patienten känner samtidigt att yrseln blir värre. Lägesyrsel behandlas med repositionering Man kunde säga att BPPV-behandlingen är en desensibiliseringsbehandling. Syftet är att avlägsna de lösa partiklarna i båggångarna. Systematisk repositionering hjälper med detta.

Patienten lär sig repositionering med hjälp av en fysioterapeut. Repositioneringsbehandlingen stimulerar de så kallade kompensatoriska nervsystemen i det centrala nervsystemet på ett vis som får balanssystemet att fungera och gör att yrseln slutar. I början kan repositioneringen kännas obehaglig för patienten eftersom de huvudställningar som behandlingen förutsätter förorsakar kraftig yrsel.

Det finns inga läkemedelsbehandlingar för lägesyrsel och rekommendationen lyder att de inte bör användas, åtminstone långsiktigt. Detta beror på att yrselmediciner påverkar det centrala nervsystemet och kan till och med fördröja det centrala nervsystemets anpassning till symptomen i innerörat. Inflammation av balansnerven, vestibularisneurit Den största symptomen på vestibularisneurit VN är yrsel som får det att verka som att omgivningen snurrar kraftigt.

Under dagarna före det första kortvariga yrselanfallet kan patienten tidvis känna att deras balans är osäker. Vanligtvis ligger infektionen i de övre luftvägarna, svalget eller käkhålorna, mer sällan i mellanörat. Det första kraftiga yrselanfallet förekommer ofta redan på morgonen när man vaknar. Det kan förekomma flera anfall under de kommande dagarna men de är inte lika intensiva som det första anfallet.

Man kan få VN i vilken ålder som helst, men vanligtvis är den insjuknade en ung eller medelålders kvinna i annars bra hälsa. Uppfattningen är att sjukdomen förorsakas av antikroppar eller en toxisk skada i balansnerven eller dess förbindelser till det centrala nervsystemet.

Yrsel och dess bakomliggande orsaker

Anfallet ger inte försämrad hörsel, men balansen rubbas på grund av den roterande omgivningen. Det är normalt att må illa medan yrselanfallet pågår och det är inte sällsynt att kräkas. I en klinisk undersökning kan man hos patienten observera en lindrig vågrät eller roterande nystagmus, försämrad balans och lutande gång. Det är typiskt att anfallssymptomen blir lindrigare under veckornas gång och symptomen blir nästan utan undantag bättre inom två till tre månader.

Prognosen är alltså god. Om detta inte sker bör man fundera om det finns någon annan orsak bakom yrselanfallen. Behandling enligt symptomen rekommenderas bara under första dagarna som patienten har symptom. Menieres sjukdom — ringningar i öronen och försämrad hörsel Prosper Meniere gav redan år en beskrivning om sjukdomen som sedan fick namn efter honom.

Utöver yrselanfall förekommer det flera andra symptom i samband med sjukdomen. Till symptomen hör yrsel, försämrad hörsel och ringningar i öronen tinnitus. En känsla av tryck i örat är också vanligt. Om anfallen är återkommande är det vanligt att hörseln försämras, vilket kan konstateras i en undersökning som görs av öronläkare.

Orsakerna bakom MD är fortfarande okända. Anfallet börjar när trycket ökar i vätskan som flyter i båggångarna i inre örat. Det har spekulerats att sjukdomen kan förorsakas av virus eller blodcirkulationsrelaterade, immunologiska eller genetiska faktorer. Den insjuknade brukar få de första anfallen i 20—50 års åldern.